1. Vad är kolinlagring?
Kolinlagring handlar om att fånga in luftens koldioxid och lagra den i marken. Det kan ske på många olika sätt, t.ex. att med hjälp av växter binda in den som kol i jorden, eller pumpa ner koldioxiden i berggrunden. Vårt innovationsprojekt går ut på att hjälpa åkermarken att binda in så mycket kol som möjligt. Vi skapar även ett handelssystem där olika aktörer kan köpa och sälja kolinlagring i form av kolkrediter.
2. Hur går det till?
Nettoinlagringen i åkermark kan ökas på två sätt: genom att öka mängden kol som tillförs marken, och genom att det hindra kol som finns bundet i marken att avges till luften. Maximerad inlagring sker när jorden har en hög bördighet och är bevuxen året om. Olika jordar har väldigt olika förutsättningar, men avgörande är hur rikt mikrolivet är i marken. Vi jobbar främst med fyra huvudmetoder:
1) Använda växter med djupgående rötter, t.ex. fleråriga grödor.
2) Mångsidig växtföljd, d.v.s. att odla flera olika sorters växter samtidigt samt olika grödor olika år.
3) Lämna en större mängd växtbiomassa på och i marken.
4) Användning av botten- och fånggrödor så att marken inte lämnas naken.
Samtliga metoder ökar mikrolivet, och ju fler metoder man kan kombinera desto bättre. Läs mer under Metoder. (shall be linked to a subpage eventually)
3. Hur mycket kol kan en jordbrukare lagra in?
Det är enormt många faktorer som påverkar hur mycket kol som kan bindas i åkerjord. T.ex. temperatur, typ av jord, fuktighet, växtslag och rotdjup, bara för att nämna några. Ett ton CO2 motsvarar 300 kg kol. Det kan lagras in på en hektar under ett år, genom mellangrödor vilket är ganska enkelt för de flesta lantbrukare, men utöver det krävs mer kunskap och engagemang.
En jämförelse: Ett ton CO2 motsvarar en flygresa tur och retur Stockholm – Genève, och är lika stort som ett klot med diametern 10 m. Under ett år släpper medelsvensken ut cirka 10 ton CO2. Så för att lagra in den koldioxid som en person släpper ut på ett år behövs alltså i nuläget 10 hektar omställd åkermark.
4. Vad kostar det?
Vår pris är i dagsläget 1300 kronor/hektar, varav 1000 kronor går direkt till jordbrukaren och 300 kronor går till att täcka delar av mätkostnaderna. Vi räknar med att ett hektar kan lagra in minst ett ton koldioxid per år. På marknaden finns kolkrediter som kostar mellan en hundralapp per ton koldioxid, tex genom inlagring i skogsprojekt i Afrika, till 10 000 kronor per ton koldioxid för CCS-metoder (Carbon Capture and Storage). Vårt pris anpassas för att täcka den verkliga kostnaden och samtidigt erbjuder vi transparens, trovärdighet och kolinlagring på hemmaplan. När du går in och finansierar kolinlagring så är du direkt med och bidrar till utvecklingen av och omställningen till kolinlagrande metoder.
5. Hur länge gäller en kolkredit?
En köpt kolkredit gäller ett år och avser den mängd kol som jorden kan binda in under ett år. Kol rör sig hela tiden i och mellan marken och luften, men i det här projektet jobbar vi med metoder som gör att kolet stannar kvar i jorden under lång tid. Det innebär att även om krediten bara gäller ett år så blir effekten längre än så.
Nedbrytninghastigheten kan variera för olika kolföreningar, en del kol omsätts direkt samma säsong som det lagras in, andra kolföreningar är stabila och lagras i marken i år eller decennier. Tillfört biokol kan till exempel finnas kvar i marken i flera tusen år. Vårt mål är att betala för stabilt kol som stannar i marken under en längre period och då krävs systematiska förändringar i odlingssystem och markanvändning, framförallt genom ett mycket större inslag av fleråriga grödor och vallar med långa liggtider. I IPCC:s riktlinjer för växthusgasinventeringar anges cirka 20 år som den tidsperiod som krävs för att markkolet ska stabiliseras efter det att en åtgärd har satts in. Svensk Kolinlagring målsättning är att säkerställa stabil och permanent kolinlagring främst genom att jordbrukare har ytterligare incitament, bortom krediter för kolinlagring, såsom ökad kunskap och forskning, förbättrad markhälsa (vilket skyddar mot bl.a. torka och erosion), minskad utsatthet gentemot framtida restriktioner och krav (gällande t.ex. klimat, vattenuttag, biologisk mångfald) samt ytterligare ekosystemtjänster och kostnadsbesparingar.
6. Hur kan vi vara säkra på att det fungerar?
Vårt innovationsprojekt grundar sig på att kunna mäta och garantera nytta. Därför samarbetar vi med forskare från SLU, Stockholms universitet, Uppsala universitet och LUCSUS på Lunds Universitet, samt Albaeco, externa certifieringsorgan, internationella inititativ för ökad kolinlagring och med testgårdar. Vi kommer att redovisa exakt hur insatserna ser ut på våra testgårdar.
7. Vad har jordbruket att vinna på detta?
I vårt projekt får jordbrukaren en ersättning på 1000 kr/ha. Men på sikt är vinsterna mycket större: Med levande jordar får vi bättre skördar, minskad klimatpåverkan, bättre vattenhållande förmåga, större biologisk mångfald och en tryggare livsmedelsförsörjning. Helt enkelt bättre lönsamhet och högre resiliens i svenskt jordbruk. Projektet knyter även ihop engagerade jordbrukare med forskare, företag, organisationer och lärosäten – det spännande sociala ekosystem som behövs för att möjliggöra storskalig inlagring av kol i svensk åkermark.
8. Hur mycket kan svensk kolinlagring bidra med för att motverka den globala uppvärmningen?
Jordens temperaturökning beror på hur mycket växthusgaser som finns i atmosfären. Sveriges klimatpåverkande utsläpp (utsläpp av växthusgaser exklusive upptag av koldioxid) var 51,8 miljoner ton år 2018. Sverige har som mål att utsläppen av växthusgaser ska nå netto-noll senast år 2045. För att nå detta mål behöver minskningstakten mellan 2015 och 2045 vara i genomsnitt 5–8 procent per år över tid. Den lägsta schablon vi räknar på är 300 kg inlagrad kol/ha, om man gör en enkel insats t.ex. använder en mellangröda. Detta motsvarar en inlagring av ca 1 ton koldioxidekvivalenter/ha och år. För att lagra in den koldioxid som en person i genomsnitt släpper ut på ett år (ca 10 ton) behövs alltså 10 hektar omställd åkermark. Åtgärder för ökad kolinlagring inom markanvändningssektorn bedöms kunna ge en minskning av svenska nettoutsläppen av växthusgaser motsvarande 1,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år (Naturvårdsverket, 2019).